​

​

​

​​

​​

​

​

​

 

​

Den här studien genomförde jag under 2025 och den växte fram ur en återkommande iakttagelse i mitt kliniska arbete: vissa valacker uppvisade rörelsestörningar och kompensatoriska mönster som jag misstänkte kunde orsakas kastrationsärr

Syftet med studien var därför att undersöka om dåligt läkta kastrationsärr kan påverka hästens rörelsemönster, och i så fall hur tydligt sambandet är. Genom att kombinera kliniska fynd med objektiv rörelseanalys kunde vi se tendenser som pekar i samma riktning: hästar med misstänkt ärr-relaterad vävnadspåverkan rörde sig annorlunda än de utan.

Resultaten är ännu inte tillräckliga för att dra definitiva slutsatser – studien är liten och mer forskning behövs. Men det vi ser är tillräckligt intressant för att väcka frågor som länge saknat svar inom både veterinärmedicin och rehabilitering:

    •    Kan ärrvävnad efter kastration bidra till asymmetrier eller rörelsestörningar?
    •    Hur kan vi i så fall upptäcka, förebygga och behandla det i tid?
    •    Och hur påverkar detta hästens långsiktiga prestation och välmående?

Studien ger inga slutgiltiga svar, men den öppnar en dörr. Den visar att ärr inte bara är ett synligt minne av ett ingrepp, de kan också vara ett fysiologiskt hinder som kanske förtjänar mer uppmärksamhet.

​

​

​

Vill du veta mer?

Har du frågor om studien, resultaten eller det kliniska arbetet bakom?
Kontakta mig här: 

 

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

 

​